5 maj

Hej har inte haft ork att var på bloggen sista tiden! Illamåendet tog över då det är första graviditeten jag mår illa till förbannelse.

Annars går det framåt, precis som när jag vänta minstingen så växer magen på än gång!

Det är vår ute och snart är det sommarlov vi ska gratta vår älsta som fyller år snart.

något som jag har tänkt mycket på sista dagarna är om/när jag ska ringa mödrarvården denna gång känns det inte så viktigt och framför alllt inget bråttom längre som tidigare graviditeter!

Vad tycker ni!?

På återsende.

illamående och rastlös!

lite upp och ner i FMB idag jag tror jag ska göra om lite så ber om ursäkt för röran.

Varför blir man så känslig?

Igår kväll såg vi sista avsnittet på Arn och i slutet när han dog i cecilias armar då spruta mina tårar åt alla hål och kanter ( jag som inte ens gillar Arn), efter det va det spårlöst när tjejen hitta sin syster och pappa då spruta tårarna igen….. Jag titta just på ett massbröllop på tv där paren förlorat alla sina pengar i orkanen ike när dom väl gifte sig då kom dom där tårarna igen.

Och att man har humörsvängningar när man är på smällen men inte fasiken har jag mina andra gravisar haft niagarafall av tårar.. Den räcker med att min Gubbe säger älskar dig så kommer tårarna eller att någon av mina ungar pussar eller kramar sin mor så sprutar tårarna.

Ja det är väl något man får leva med.

På återsende.

Finns nu på Facebook:

Nu finns vi både på Facebook och Bloglovin. I menyn till höger kan du klicka in dig där.

På återsende.

Denna kommentar fick jag.

Av Jennie

Jag förstår precis hur du menar och jag håller med dig. Man behöver inte hålla med och inte heller förstå, men man får respektera andras val. Jag beundrar dig för din styrka. För i mina ögon handlar det handlar om just en inre styrka.
Det är ”svårt” att vara förälder, men det är ännu svårare att vara förälder till ett barn med ett handikap.
Det krävs så mycket mer kunskap och tålamod.

Måste säga att jag tycker din blogg är ovanlig och spännande. Du lever ett ovanligt liv, men ändå så vanligt om du förstår mig.

Jag förstår att du måste få utstå en hel del och jag tycker det är så otroligt bra att du delar med dig.

För om man sitter i rullstol så verkar många tro att man inte ens kan tala för sig själv och att skaffa barn när man sitter i rullstol är ju en omöjlighet i många ögon.

Stort lycka till!! Blir en spännande resa att följa.

—————————————————–

Tack jag är verkligen jätte gravid för tårarna forsa när jag läste detta!

Svar till Jennie på kommentaren till ”Vad skulle du göra”:

Jennies kommentar:

http://nennie.webblogg.se/

Skulle jag bli gravid nu och få veta att jag väntar ett barn med DS så skulle jag antagligen göra abort. Jag jobbar på träningskola så det har inget med brist om kunskap eller kärlek till barn med handbikap att göra. Men det är en känsla jag har helt enkelt. Skulle jag däremot få ett barn med handikap så skulle jag älska det av hela mitt hjärta och göra allt i min makt för att han/hon ska få ett så ”normalt” liv som möjligt. Jag skulle älska mitt barn och de den all kärlek.

Men som sagt jag tror att jag skulle valt att göra abort om jag stod inför det valet. Jag tycker inte att det är något fel att välja abort i det läget, så din liknelse vid att leka gud gillar jag inte riktigt. I slutändan handlar ju valet om barnets bästa.

————————————————–

Mitt svar:

Först vill jag säga tack för att du gav mig ett svar som inte va som jag tyckte utan istället sa du va du tyckte, det är vad jag efterlyser lite diskussion i alla ämnen ni läsare och självklart jag tycker är intressanta.

Nu till mitt svar: Jo jag förstår vad du menar och jag va antagligen lite hård i mina ord men det är min känsla i kroppen att det spelar ingen roll för ett liv är ett liv ovavsätt vad…. Jag kan tycka att du har och gör rätt men jag kan också tycka att jag inte skulle göra så själv (förstod du den?) alltså jo jag skulle aldrig säga till någon som tar det beslutet att jag tycker den gör fel utan istället skulle jag fråga hur grundade du det beslutet och jag anser att alla har sin anledning till vad man beslutar och det får självklart jag acceptera.

som sagt tack för di kommentar förlåt att mitt svar dröjde jag har bara inte haft tid att blogga på ett tag.

Besök Jennies blogg du med adressen är: http://nennie.webblogg.se/

På åretsende.

Förlåt alla!

Jag vet att ni skickat komentarer och jag ska svara på dom! håll er till tåls! Har lite mycket att stå i idag så det blir till kvällen! kram

På återsende

Solen lyser!

och jag är jätttttteeee trötttt! Måste börja äta järn tabletter. Vad händer då denna söndag: Minstingen som för övrigt kan säja Hej då nu mer sover förmiddag just nu! Storingen är på ett djävulusiskt humör just nu. Jag backar och gubben min fixar vårt nya vardagsrum.

Vad bakar jag? jo en kaka gjord på mandelmassa, sötmandel,vit chocklad, mm

på återsende

bild och recept på denna kaka kommer sen.

Om mina Beräkningar stämmer:

Vad skulle du göra!

om du fick veta att barnet du vänta har Downs syndrom?

Källa: http://www.barntotal.se

Jag skulle säja å då vet jag, sen skulle jag sätta mig vid datorn och läsa allt jag kan, kanse ringa till dom organisationer mm, helt enkelt förbereda mig! sen när vi fött vårt barn skulle jag krama det precis som jag gjorde med dom jag redan har.

Alltså det skulle verkligen inte spela någon roll för vi är inte gudar som kan bestämma vad vill ha eller inte, man tar det man får och man tar framförallt hand om det man har.

Som funktionshindrad lever jag i en värld där människor många gånger inte förstår, framför allt vill inte förstå. Många gånger när man ser mig och min familj framför allt mig och vår minsting då ser man inte oss utan min rullstol, villket jag har svårt att förstå varför?

Som sagt alla är vi människor ovavsätt vad vi har är osv.