Jennies kommentar:
Skulle jag bli gravid nu och få veta att jag väntar ett barn med DS så skulle jag antagligen göra abort. Jag jobbar på träningskola så det har inget med brist om kunskap eller kärlek till barn med handbikap att göra. Men det är en känsla jag har helt enkelt. Skulle jag däremot få ett barn med handikap så skulle jag älska det av hela mitt hjärta och göra allt i min makt för att han/hon ska få ett så ”normalt” liv som möjligt. Jag skulle älska mitt barn och de den all kärlek.
Men som sagt jag tror att jag skulle valt att göra abort om jag stod inför det valet. Jag tycker inte att det är något fel att välja abort i det läget, så din liknelse vid att leka gud gillar jag inte riktigt. I slutändan handlar ju valet om barnets bästa.
————————————————–
Mitt svar:
Först vill jag säga tack för att du gav mig ett svar som inte va som jag tyckte utan istället sa du va du tyckte, det är vad jag efterlyser lite diskussion i alla ämnen ni läsare och självklart jag tycker är intressanta.
Nu till mitt svar: Jo jag förstår vad du menar och jag va antagligen lite hård i mina ord men det är min känsla i kroppen att det spelar ingen roll för ett liv är ett liv ovavsätt vad…. Jag kan tycka att du har och gör rätt men jag kan också tycka att jag inte skulle göra så själv (förstod du den?) alltså jo jag skulle aldrig säga till någon som tar det beslutet att jag tycker den gör fel utan istället skulle jag fråga hur grundade du det beslutet och jag anser att alla har sin anledning till vad man beslutar och det får självklart jag acceptera.
som sagt tack för di kommentar förlåt att mitt svar dröjde jag har bara inte haft tid att blogga på ett tag.
Besök Jennies blogg du med adressen är: http://nennie.webblogg.se/
På åretsende.
Familjen "med" barn 
Ja de skulle jag gärna vilja se . 🙂
Lagt till dig med.
Jag förstår precis hur du menar och jag håller med dig. Man behöver inte hålla med och inte heller förstå, men man får respektera andras val. Jag beundrar dig för din styrka. För i mina ögon handlar det handlar om just en inre styrka.
Det är ”svårt” att vara förälder, men det är ännu svårare att vara förälder till ett barn med ett handikap.
Det krävs så mycket mer kunskap och tålamod.
Måste säga att jag tycker din blogg är ovanlig och spännande. Du lever ett ovanligt liv, men ändå så vanligt om du förstår mig.
Jag förstår att du måste få utstå en hel del och jag tycker det är så otroligt bra att du delar med dig.
För om man sitter i rullstol så verkar många tro att man inte ens kan tala för sig själv och att skaffa barn när man sitter i rullstol är ju en omöjlighet i många ögon.
Stort lycka till!! Blir en spännande resa att följa.
VA ROLIGT!
DU VERKAR HA EN TREVLIG BLOGG, JAG SKA TA OCH LÄSA I KAPP LITE OCH LÄRA KÄNNA DIG =)
LÄGGER TILL DIG ME
KRAM
hejsan.det är en svår fråga.men jag håller med jennie.gillar när man säger vad man tycker.det är tyvärr inte alltid så.kramar